Hör du till dem som oberoende tillställning skrider avslappnat in på festen/kursen, ställer dig centralt och hälsar och småpratar lätt med alla? Eller hör du till den blygare sorten, som inte vet på vem eller hur du ska hälsa och helst smyger osynligt längs med väggen?
Jag hör definitivt mera till den senare gruppen och valde därför detta tema i mitt NLP-slutarbete. Som metod skulle vi använda oss av modellering, dvs intervjua en person med de egenskaper vi önskar lära oss, samt göra olika övningar med hen, för att få fram konkreta sätt, men även djupare värderingar kring beteendet. Med all denna fakta gäller det sedan att själv apa efter och öva sig på denna färdighet. Detta är ett effektivt sätt att lära sig eller bli bättre på saker, ni vet så som barn i alla tider har gjort; iakttagit och härmat.
Eftersom detta är ett vanligt dilemma, vill jag här dela med mig av några tips och tankar. Jag valde att modellera min man, Nicke, som har scenvana och ett avslappnat och öppet sätt i de flesta situationer. Genom frågor, iakttagelser och övningar fick jag fram bl.a. följande;
1. Det är bra att redan före tillställningen förbereda sig, få rätt stämning, men också landa i sig själv. Innan du går in i huset/salen, andas djupt och lugnt.
2. Gå långsamt in, välj en central plats, nära andra och scanna snabbt av rummet. Försök få ögonkontakt med värdparet först och hälsa på dem, sedan hälsar du systematiskt och lugnt på en i taget.
Just det här är det mest utmanande, jag känner det som om jag tar plats, får en ”se på mig”-känsla. Så jag frågade varför det är viktigt.
3. Nicke menar att om han är inbjuden, så känner han sig välkommen och genom att ta ett naturligt utrymme, så kan andra slappna av. Han vill att alla ska känna sig sedda och värdefulla, det handlar inte om att han själv vill lysa och få uppmärksamhet. Han kan uppleva att människor, som inte hälsar känns arroganta. För honom är det viktigt att visa upp den glada, positiva person han är och att andra får samma intryck.
Detta var en ögonöppnare för mig, genom att jag tar mitt ansvar och tar modet till mig och hälsar, får jag de andra att slappna av och känna sig sedda. Trots insikten kände att jag tanken på att ”ta plats” tog emot, så under kursen gjorde vi en övning kring varifrån denna föreställning härstammar. Den tog mig till ett barnkalas i barndomen, där jag kommit lite sent, blivit på stirrad och utskrattad och med lite editering fick jag den negativa känslan utbytt till en enorm energi och närvaro. Efteråt kände jag att både kropp och tanke är samstämmiga; människomöten handlar om att jag står i min egen energi, öppen och välkomnande. Energi tar ingen fysisk plats, utan det blir ett utbyte av energi, närvaro och värme.
Det speciella var att jag säkert höll min bästa presentation någonsin. Fastän den var på finska, så kände jag en inre drivkraft och en otrolig närvaro, det var en härlig interaktion mellan åhörarna och mig. Wow- den känslan ska jag ankra och ta fram vid nästa föreläsning.
Jag lärde mig mycket av modelleringen och har flera konkreta tips, som jag gärna delar med mig av senare. Styrkt av denna lärdom har jag nu övat mig på att göra en mera avslappnad entré. Med en djupare motivation känns det mera viktigt att verkligen se och hälsa på alla.
Dock tar alla förändringar tid och det är okej att ta det i små steg. Jag för min del ska försöka komma i tid, så att jag hinner dra det där extra andetaget före jag går in...;)
Comments