Kan jag någonsin bli helt frisk?
Att bli frisk från mental ohälsa är inget du kan prestera eller nå genom att duktigt bocka av delmål efter delmål. Det fick jag bittert erfara då jag blev utmattad och tog mig an terapin och tillfrisknandet som ett projekt. Projekt: ”få Lynn i skick på 3 månader.”
Det tog snarare 3 år eller kanske ännu längre? För när är man riktigt frisk? Efterdyningarna från t.ex. en utmattning är många och kommer och går. Det är så lätt att ta i för häftigt, då man känner en gnutta energi, för att sedan igen falla tillbaka ner i tröttheten.
Jag har friskförklarat mig själv många gånger och sedan tvivlat igen när orken tryter eller humöret däckar. I början trodde jag att jag skulle komma tillbaka till den jag varit, samma duracell-kanin med outtröttlig energi. Men sakta insåg jag att jag inte ens vill vara sådan, utan jag upptäckte många fler fördelar med mitt nya och mera balanserade jag.
Trycket utifrån är också stort på den insjuknade. Familjen, vännerna och arbetsplatsen; alla vill ha tillbaka den fungerande, glada och hela personen. Oinvigda har svårt att greppa en utmattning, som inte alltid syns utanpå. Jag fick frågan “mår du bättre nu?” mitt i den störtvåg av trötthet som vällde fram när jag precis insett och accepterat min utbrändhet.
Men det går inte att fejka sitt tillfrisknande eller påskynda det för någon annans skull. För kroppen behöver inte bara vila och läka fysiskt, utan även läka på insidan. Och många har dålig kontakt till sitt inre jag. Själv trodde jag att jag balanserade min tillvaro genom meditativ träning, promenader och reflexioner. Ändå hade jag knappt någon kontakt till mina känslor och till mitt verkliga jag.
Men är det då rätt att gömma sig under täcket i flera år, för att man inte orkar göra något annat? Man är ju snäll mot sig själv och ger kroppen vila. Samtidigt flyr man de verkliga problemen och ljuger för sig själv. Lögnerna kan egentligen vara oskyldiga trosföreställningar eller rädslor.
Dessa besöker mig alltid nu och då, även efter att jag har friskförklarat mig från utmattningen och utmattningsdepressionen. En föreställning jag skapat är att “hösten gör mig alltid nedstämd”. Och en djupare är kring att “jag blir aldrig frisk eller fri från tröttheten/depressionen.” Jag insåg att de här två var stora bovar i min rädsla för och känsla av att bli utmattad igen. Under samma process hittade jag orsaken till att de uppkommit och fick allting ordentligt utrensat från både kroppen och medvetandet.
Jag älskar att jobba med trosföreställningar, för de är så starkt förankrade i oss och förnuftet rår inte på vad kroppen känner. Med några enkla övningar blir jag varse mina/klientens motstånd och föreställningar och kan städa bort dem och ersätta dem med nya hälsosamma sanningar.
Det kan gälla allt från spindelfobier till äktenskapslöften, föreställningar och löften som på något sätt hindrar oss från att ta de beslut vi önskar eller leva det liv vi vill.
Min stora insikt från den här processen var att valet är mitt. Jag kan fortsätta vara ett offer för tröttheten, identifiera mig med den eller acceptera att tröttheten bara är där som ett tecken för mig att stanna upp och pausa.
Valet är mitt. Så även ditt.
